NEJ till cancer

Kommer ett inlägg i mellan min årsresume här med tanke på att galan Nej till cancer var i veckan. Här kommer en text som jag publicerade på min facebooksida i Oktober 2014 då jag firade min andra namnsdag med namnet Viola.

Igår var min andra namnsdag som Viola. Namnet min farmor bar. Det är 11 år sedan vår familj gick igenom en fruktansvärd tid där cancern tog min farmor, farfar och faster inom loppet av 3 månader. Jag var 14 år och kunde knappt förstå vad som hände. Sorgen och saknaden var och är enorm. Sorgen visade sig på olika sätt hos oss alla och för mig innebar det att jag började tappa mitt hår. Sorgen utlöste min Alopecia. Den gjorde så att jag idag bär peruk och tatuerar mina ögonbryn…. Men den trygghet som min familj hade gett och ger mig gjorde att jag tog detta väldigt bra. Jag har också dåliga dagar där jag känner mig ful och bara önskar att jag kunde få mitt riktiga hår tillbaka. Men detta är en del av mig nu. Det har gjort mig starkare. Gett mig perspektiv. Det finns idag många fina peruker (även om det är dyrt och det finns mycket kvar att önska vad det gäller detta i svensk sjukvård och företagande) men vilken tjej skulle inte gilla att kunna fixa sitt hår på kvällen för att sedan bara sätta på sig en perfekt frisyr på morgonen? Men helt ärligt, vad är lite hår i jämförelse med cancer? Det är också därför som jag nu blivit månadsgivare till Cancerfonden så att vi tillsammans ska kunna bekämpa denna hemska och fruktansvärda sjukdom som drabbar oss alla. Gör det du med!

För att läsa mer om hur jag fick min sjukdom klicka här och för att bli månadsgivare till cancerfonden, klicka här.