No pain, no gain.

Att tappa håret på huvudet har för mig aldrig varit en jättestor grej i sig men självklart har jag också dåliga dagar där jag inte vill något annat än att ha håret tillbaka. Men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att man måste få ha sådana dagar för att orka vara stark de övriga. Något som jag däremot tyckte var otroligt tungt var när jag började tappa mina ögonbryn. Det började under sommaren 2011. Man förstår inte riktigt hur mycket ögonbrynen gör för ansiktet förrän de är borta. Nedan ser ni en bild på hur det var när jag började tappa. Brynen var väldigt tunna i kanterna och jag försöka måla i dem så gott jag kunde.

Under slutet av sommaren (bara någon månad efter att detta kortet tas) så har jag nästan tappat hela ögonbrynen och försöker då fortsätta att måla dit dem. Nu när jag ser tillbaka på det inser jag att det inte såg så bra ut, men tro mig, det är sjukt svårt att måla ögonbryn när man inte har något att utgå ifrån.

Det jobbigaste med att tappa ögonbrynen var dock på kvällarna när peruken åkte av och man tvättade av sig sminket. Då stod man där framför spegeln. Flintis med lite fläckar av hår på huvudet och inga ögonbryn. Det jobbigaste var att man såg så sjuk ut på något sätt och att all kvinnlighet man hade kändes som bortblåst. Det var en jobbig känsla…

Men i februari 2012 bestämde jag mig för att tatuera mina ögonbryn för första gången. Det är inte en riktig tatuering utan det kallas kosmetisk tatuering eller mikropigmentering som är lite mer ytligt än en vanlig tatuering. Men tack för det kan jag bara säga, för detta är verkligen inte skönt. Jag köpte den första tatueringen på Let’s deal och på en salong som heter Optimal Skincare. Jag var otroligt nervös inför första gången. Skulle det blir bra? Hur ont kommer det att göra? Tänk om jag inte blir nöjd? Såhär nervös var jag inför första gången jag skulle göra detta

Jag kan börja med att säga att jag är otroligt nöjd och har gått tillbaka 2 gånger sedan dess för att fylla i. Julietta som gör tatueringen är fantastisk. Lyhörd och gör att man känner sig lugn och jag måste säga att det blir så snyggt. Hur är det med smärtan då? Ja… för att inte linda in det så är det den värsta smärtan jag varit med om hittills i livet. Det blöder en hel del under tiden också och jag kallsvettades under tiden jag gjorde det. Man får verkligen öva på att andas ordentligt och försöka koppla bort smärtan så gott det går.

Men man står ut. Det är värt det. Som sagt no pain, no gain. Med tanke på vad det gör för ditt ansikte (speciellt när du heller inte har peruken på dig) är det helt klart värt det. Jag var glad efter första gången trots allt och resultatet blev såhär

När man gör tatuering så gör man det tre gånger med två veckors mellanrum. På mig har det blött väldigt mycket när hon har gjort det (bilden ovan visar lite av det) vilket har gjort att färgen haft lite svårt att fästa men efter några gånger har det blivit bättre. Efter att man gjort tatueringen är det extremt viktigt att vara noga med att smörja med vitt vaselin som finns på apoteket för att ingen sårskorpa ska bildas. Pillar man då bort den kan nämligen färgen följa med vilket man inte vill såklart. Senaste gången jag gjorde det var i november-december 2014. Det tog några gånger innan färgen satte sig och här nedan ser ni bilder på såren efteråt.

Det kanske ser ut att göra väldigt ont och det gör det under de cirka 45 minuterna som det tar att göra det men det går snabbt över sedan. Det jag kan säga till alla er som funderar kring om det är värt det eller ej och om ni ska våga göra det är: gör det! Det är så otroligt mycket värt och jag kommer garanterat göra om det många, många gånger.