Tiden går.

Tiden går. Vi pratar hela tiden om att tiden går så snabbt. Snart är det jul. Snart är det påsk. Snart är det midsommar. Runt, runt, runt. Som ett ekorrhjul. Men ibland känns det som att tiden står stilla. Som när man stannar upp och hade gett vad som helst för att få den där kramen. Det där samtalet. Berätta vart livet tagit vägen. Glädjen och sorgen. Slå det där telefonnumret som för alltid kommer sitta inpräntat i minnet. 52069. Numret som gick till min älskade farmor och farfar. På gravstenen står år 2003. 2003. Det är alltså 13 år sedan de  lämnade oss. Jag har nu levt över halva mitt liv utan dem. Absurd känsla. Vart tog tiden vägen? Samtidigt som det känns som igår vi tog ett sista farväl. Älskade ni. Det brinner i bröstet.

I lördags firade jag min namnsdag. Viola. Det betyder så otroligt mycket för mig att få äran att bära namnet som min älskade farmor hade. Det är ett sätt för mig att hedra en av de finaste människor och änglar jag vet. Både min farmor och farfar hade så mycket kärlek. De var och är verkligen förebilder.

Tiden går vare sig vi vill eller inte. Vi kan inte påverka den. Men vad vi kan påverka är hur vi använder vår tid. Hur vi väljer att leva. När jag fick min alopecia i samband med våra älskades bortgång för 13 år sedan var det givetvis en chock. Men i det läget var det en sån obetydlig detalj att jag inte reagerade. Men sedan blev det tufft. Det var många år där jag försökte dölja mina fläckar. Det som jag behövde var tid. Tid att läka. Tid att bearbeta. Såhär 13 år efter är jag helt öppen med min sjukdom och jag byter peruk från dag till dag. Att gå helt utan är jag inte bekväm med ännu. Men ge mig lite tid. Det är det jag tror behövs för oss alla med denna sjukdom. Vi behöver tid att bearbeta som med vilken sorg som helst. Men att komma ut på andra sidan och acceptera den och kunna leva livet till fullo; det gör det värt tiden. För visst vill vi alla göra det bästa av tiden vi har här. Och ja, hur stor betydelse ska vi då egentligen låta håret ha? Men till alla er som inte är där, ge det tiden. Den behövs. Men för mig är det verkligen; 99 problems and my hair ain’t one.